MILJÖRÄTTSLIGT SEMINARIUM 3 SEPTEMBER 2013 PÅ STOCKHOLMS MILJÖRÄTTSCENTRUM, SU.

FÖRORENINGAR FRÅN BÅTUPPLÄGGNINGSPLATSER – VEM ANSVARAR?

Länk till presentationerna finns här: http://www.juridicum.su.se/smc, scrolla till seminariet 2013-09-03

BAKGRUND OCH DAGSLÄGE

På platser där båtar förvaras och underhålls sker ofta en betydande spridning av giftiga ämnen, inte minst från båtbottenfärger. Utöver miljö- och hälsomässiga konsekvenser kan det resultera i stora kostnader till följd av bland annat saneringsansvar och minskade fastighetsvärden. Särskilt när det gäller småbåtsägare, och deras sammanslutningar, råder betydande okunskap om vem som kan komma att få bära eventuella kostnader.

Forskare vid Stockholms universitet har visat att båtuppläggningsplatser oftast är mycket förorenade och att flera prioriterade substanser långt överskrider riktvärden för s.k. mindre känslig markanvändning (MKM). De ämnen som har påträffats i höga halter är flera olika tennorganiska föreningar, bl.a.tributyltenn(TBT), irgarol, polyaromatiska kolväten (PAHer), polyklorerade bifenyler (PCBer), koppar (Cu), bly (Pb), zink (Zn) m.fl.

Det finns nästan 1 miljon fritidsbåtar i Sverige varav ca hälften är kopplade till någon båtklubb. Uppskattningsvis finns det 2000 – 4000 platser runt om i landet där fler än 20 båtar läggs upp vintertid för förvaring och underhållsarbete. Många av de som inte är med i någon båtklubb tar upp sina båtar på en trailer och lägger dem på sin egen tomt.

Kort inledning och introduktion till problemställningen – Jonas Ebbesson, Professor i miljörätt vid SU och föreståndare för Stockholms miljörättscentrum, samt David Langlet, docent och lektor i miljörätt vid SU.

Oftast diskuteras bottenfärgsproblematiken i ett tekniskt perspektiv men nu belystes det ur ett juridiskt perspektiv. 

Ansvarsfrågan kan delas upp i ”Offentligrättsligt ansvar” och ”Civilrättsligt ansvar”.

Naturvetenskaplig bakgrund - Den forskning och de resultat som ligger till grund för kunskapen om föreningsproblemen vid båtuppläggningsplatser presenteras översiktligt. Britta Eklund, docent och forskare vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), SU.

Värt att notera är att endast 32% av båtägarna är med i en båtklubb enligt senaste ”Båtlivsundersökningen” (2010).
I ITM-rapport 208 ”Förorening av båtuppläggningsplatser – en sammanställning av utförda undersökningar i svenska kustkommuner” av David Eklund och Britta Eklund, finns samlad information över förhållandena i ett antal undersökta områden. När en kommun har undersökt en båtuppläggningsplats, har oftast anledningen varit att området är under planering för annan verksamhet t.ex. bostadsbyggande.

Naturvårdsverkets perspektiv – Erika Skogsjö och Anna Isberg från Naturvårdsverket ger myndighetens syn på problemet med föroreningar vid båtuppläggningsplatser.

Enligt Naturvårdsverket klassas förorenad mark enl: ” mycket stora risker” finns ca. 1300 områden i landet, ”stora risker” finns ca 14-15 000 områden i landet eller ”måttliga risker” finns ca. 30 000 områden i landet. Områdena finns inom 120 branscher.
Ansvaret enligt ”Offentligt rättsligt ansvar” är strikt och enligt Miljöbalken (MB) faller det i första hand på verksamhetsutövaren enl. MB 10:2. I andra hand ansvarar fastighetsägaren enl. MB 10:3.
Någon av dessa ska bekosta saneringen för återställning. Dock ska kostnaderna vara skäliga, vid mycket kostsamma efterarbeten finns möjlighet till hjälp med samhällsresurser.
913 platser är tills nu identifierade vid den kartläggning över förorenad mark som pågår.
Mer information finns på samarbetsprojektet ”Hav möter Land”

Havs- och vattenmyndighetens perspektiv – Thomas Johansson från Havs- och vattenmyndigheten ger myndighetens syn på problemet med föroreningar vid båtuppläggningsplatser.

Thomas ställde sig själv frågan – gör riktlinjer någon nytta? På frågan svarade han ja. Dock ville han poängtera att det är just riktlinjer som HaV gett ut och inga föreskrifter. Detta för att hjälpa kommunerna att göra likartade bedömningar vid sin tillsyn. Tyvärr används de ofta alltför strikt.

Ett kommunalt perspektiv - Hur har problemet med föroreningar orsakade av båtuppläggning hanterats hittills och vad krävs för att förbättra situationen framöver? Birgitta Held-Paulie, miljöstrateg och programansvarig för miljöbevakning i Nacka kommun.

Nacka kommun har nu en bra dialog med båtklubbarna. Man förespråkar samarbete. Man har förstått att det behövs längre arrendeavtal, för att det ska vara rimligt att investera. Arrendena skrivs nu för längre tidsperiod. Man planerar för att skapa en gemensam fond för marksaneringskostnader, genom att avsätta en del av arrendeavgiften till denna fond.
Efter en marksanering täcks även sedimenten med en erosionsduk för att hindra spridning av föroreningarna i sedimenten. Nacka kommun har anskaffat två båtbottentvättar för att stimulera  båtlivet att undvika båtbottenmålning. Sammantaget anser man att den miljömässigt bästa metoden är att undvika applicering av giftfärger.

Juridiska ansvarsfrågor -Hur ser rättsläget ut vad gäller fördelningen av ansvar och kostnader för föroreningar från båtuppläggning? Vilket ansvar har den enskilde båtägaren, ideella båtklubben, respektive markägaren? Finns det andra som kan hållas ansvariga? Bertil Bengtsson, professor i civilrätt vid Luleå tekniska universitet, f.d. justitieråd.

Vad gäller det civilrättsliga skadeståndsansvaret så skiljer man på ”strikt ansvar” och ansvar för ”oaktsamhet”. Det civilrättsliga ansvaret tar i första hand sikte på skada för en utomstående som utan egen medverkan drabbas av miljöskada på grund av en verksamhet. Skadan måste då ske i verksamhetens omgivning. Vad som utgör omgivning är inte nödvändigtvis geografiskt bestämt, men skadan får inte uppstå på platsen där den skadegörande verksamhetens arbete utförts. T ex kan en verksamhet orsaka en skada på sin omgivning flera kilometer från verksamheten om miljöskadligt avfall transporteras med vinden, men omgivningen kan även vara inom ett varvsområde på en båtklubb om verksamheten orsakar skada på en inom området parkerad bil.

En del verksamheter bedöms som mera riskfyllda än andra, t ex sprängning som medför ett strikt ansvar såväl för den som utför som för den som låter utföra arbetet. Miljöskada med anledning av en oförutsedd olycka, t ex en utspilld färgburk med för ansvar endast om man förfarit oaktsamt.  

Om markägaren arrenderar ut till en båtklubb bör han vara medveten om att han får ”skäligen tåla” en viss påverkan av fastigheten utan möjlighet att kräva ansvar av verksamhetsutövaren och ersättning för denna. Det kan även finnas ”ortsvanlig” påverkan som också får tålas.

Båtägare/ideell förening har inte strikt ansvar om de inte även är markägare. Deras ansvar träder in endast vid oaktsamhet.  Dessa är likaledes inte heller ansvariga för en förutsägbar effekt av en uthyrning till båtuppläggning.

Miljöbalken är hård mot markägaren.

Det offentligrättsliga ansvaret regleras i 2 kap miljöbalken. I allmänhetens intresse kan utläsas av 2 kap 8 § miljöbalken Alla som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för miljön ansvarar till dess skadan eller olägenheten har upphört för att denna avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. Av 10 kap framgår hur ansvarsfördelningen är mellan verksamhetsutövare och fastighetsägare samt därtill regler om skyldigheter och ansvarsbegränsningar.

Panelsamtal och frågor

Frågor ställdes om den enskilda båtklubbens eller verksamhetsutövarens ansvar bakåt i tiden. 

Vad gäller om det på en båtklubbs område tidigare fanns en annan varvsrörelse eller tillverkning? Hur långt sträcker sig ansvaret bakåt i tiden? Hur avser kontrollmyndigheterna agera?

Det ställdes frågor vilket renderade för deltagarna upplysande och ofta förvånande svar.

Sammantaget lämnade panelen, med företrädare för såväl forskning, myndigheter och rättsvetenskapen, beskedet att vi har en skyldighet att agera för framtiden med största möjliga miljöhänsyn. Ur ett långsiktigt ekologiskt hållbarhetsperspektiv får det anses rimligt att upprätta skiljelinje mellan vad som varit och vad som ska bli. Det är viktigt att göra rätt för framtiden.

Anteckningar förda för Svenska Båtunionen
Miljö- och Juridiska- kommittén

Harald Mårtensson och Christian Ehrling