Båtting på Allt för sjön 2005 - "Det trygga båtlivet"

Bengt Anderhagen, projektledare för Båttinget, inledde med att önska alla välkomna

särskilt gästerna från våra grannländer. Därefter presenterades Båttingets moderator,

Malcolm Dixelius.

Björn Lagerqvist, Sweboat (branschorganisationen), talade kring Båttingets tema

"Det trygga båtlivet".

Han beskrev en historisk stig från tidigt sextital fram till nu.

Branschen har, genom organiserad kvalitetssäkring och brett samarbete med konsument- och

sjösäkerhetsorganisationer, lyckats skapa standarder som är brett accepterade och

som gör dagens fritidsbåtar mycket säkra. Björn beskrev också riskerna med den "grå"

importen av fritidsbåtar från tredje land, ofta USA, som medför att båtar som inte alls

håller samma säkerhetsstandard som CE-godkända båtar kommer in på den svenska marknaden.

Svenska Båtunionens säkerhetsbesiktningsansvarige, Tommy Engvall, beskrev funktion

och syfte för säkerhetsbesiktningen. Svenska Båtunionen startade detta arbete 1984 och

har sedan dess genomfört ca 25 000 besiktningar. Det protokoll som förs innehåller

55 kontrollpunkter som kan få olika grad av anmärkning. Syftet med säkerhetsbesiktningen

är i första hand rådgivande. Besiktningsmannen skall peka på brister och svagheter i båten

så att båtägaren blir medveten om dessa och kan åtgärda det som krävs. Svenska Båtunionen

efterlyser större engagemang och vilja från försäkringsbolagen att propagera för och

stödja besiktningsverksamheten. I Finland ger alla försäkringsbolag 10% rabatt på

båtförsäkringspremier för besiktigade båtar enligt den finske representanten Bo Grönholm.

Svenska Båtunionens ordförande, Göran Andersson, tog sedan vid och resonerade lite

kring säkra förare - behörighet - skyldighet. Göran ser obligatorisk förarkompetens som en

viktigare sjösäkerhetsåtgärd än ett obligatoriskt fritidsbåtregister som tidigare föreslagits.

Han la stor vikt vid att en grundlig utredning måste genomföras för att klarlägga för vem och

var kraven skall gälla. Det finns flera förslag på kravnivå, t ex:

En "15-regel". Över 15 fot längd, över 15 knop fart måste man vara över 15 år.

En "7-regel". Över 7 meter längd och 7 knop fart krävs kompetensbevis.

Efter detta vidtog paneldebatten. I panelen fanns;

Claes Roxberg (mp), Claes-Göran Brandin (s), Sven Bergström (c), Erling Bager (fp),

Olle Sandahl (kd), Henrik Westman (m), Lars Vieweg Sjöfartsverket,
Pernilla Ståhle Kustbevakningen, Solgerd Björn-Rasmussen SXK,
Kjell Claesson Sjöpolisen V Götaland, Björn Lagerkvist SweBoat

samt Göran Andersson Svenska Båtunionen.

Claes Roxberg inledde med att meddela att trafikutskottet, dagen efter Båttinget,

ämnade besluta om ett förslag till riksdagen som innebär att regeringen skall få i uppdrag att

utreda frågan om obligatoriskt förarintyg för fritidsbåtar. Vid efterföljande frågerunda framkom

mycket riktigt att alla partier utom moderaterna var för en sådan utredning.

Henrik Westman (m) förklarade att moderaterna anser att obligatoriskt förarintyg inte hjälper

mot problemet som, enligt Henrik Westman, är dåligt omdöme. 2004 ägde 32 sjöolyckor med dödlig utgång rum, 29 av dessa var drunkningsolyckor där den förolyckade fallit över bord.

Henrik Westman menar att dessa inte hade hjälpts av ett obligatoriskt förarintyg.

Mot detta protesterade flera personer, bland andra Olle Sandahl (kd), som menade att

utbildning visst ger större säkerhetstänkande och bättre omdöme.

Håkan Stenhardt från SVERA, som fanns bland åhörarna, menade att debatten tyvärr fått

en prägel av inställningen att "obligatoriskt förarintyg behövs för alla kategorier av

fritidsbåtförare utom den kategori jag själv tillhör". Han underströk vikten av att

utredningen måste granska all fritidsbåtfart med öppna sinnen.

Staffan Högardh från Nordiska Båtrådet, som också fanns bland åhörarna, påtalade att man

bör samordna de nordiska länderna i utredningen så att man får liknande krav på de båtförare som delar på samma farvatten.

Mats Rosander Sjösäkerhetsrådet menade att ett obligatorium är nödvändigt och tyckte

inte riktigt om att antalet sjöolyckor med dödlig utgång används som någon form av mått

på nödvändigheten av obligatorium. Han menade i stället att antalet olyckor där människor

nästan förolyckades eller blev allvarligt skadade är mer relevant som mått och dessutom

klart talar för obligatoriskt förarintyg då det rör sig om tusental. Han menade också att

man inte behöver införa något nytt intyg utan mycket väl kan använda de befintliga

frivilliga intygen, bara göra vissa av dem obligatoriska för vissa båtförare.

Claes Roxbergh fick, som ordförande i Riksdagens trafikutskott, avrunda debatten.

Han reflekterade över att det var intressant att alla inblandade i Båttinget ansåg att det finns

ett problem med vårdslöst förande av fritidsbåtar. Åsikterna om hur och om detta behöver

tacklas är däremot skilda till viss del. Han tyckte därför att detta i sig talade för att

en utredning är nödvändig och att den blir omfattande för att klarlägga behoven.

Text Patrik Lindqvist, Svenska Båtunionens kansli