|
Minnesanteckningar från workshop ang. skrotning av båtar den 3 dec. 2012. Deltagarna, ca 50 stycken, bestod framför allt av företag med intresse i båtskrotning, Håll Sverige Rent, Miljöorganisationer från Stockholm och forskare i miljö. Från SBU Kjell Holst, SXK Lennart Falck och från Segling och båtsport i Finland Lars Hongelin och Mirja Rosenberg. Från Sweboat deltog Mats Eriksson och Peter Karlsson. Möjligheten att skrota båtar i Finland, Norge, Danmark och Sverige finns genom ett antal företag i respektive land. Frågan var dock ny i alla länderna. Dumpning av båtar tycks inte vara ett problem i Sverige eller i Danmark, däremot antogs det att ett stort antal båtar sänks på djupt vatten i Norge. Övergivna båtar finns på båtuppställningsplatser, men sällan i naturen. Det konstaterades att endast Finland har registrering av fritidsbåtar längre än 5,5 m och med större motor än 15 kW. Till fritidsbåtar räknas alla under 24 m byggda i komposit. Hur stort är problemet? Man antog att livslängden för en båt är ca 40 år. Det medförde en diskussion eftersom många båtar är över 100 år och det berodde mycket på vem som bedömde, således kan det vara svårt att ange en viss livslängd. Kostnaden för skrotning kunde också variera från 20 000–140 000 SEK beroende på transportkostnader(ca 46 % av totalkostnaden), arbetstid (36 %) och själva skrotningskostnaden(18 %). Återvinning av båtar kunde bestå av försäljning av reservdelar, som demonteras från båten, återvinning av metall, järn, bly, aluminium och rostfritt samt trä. Norge har prövat att skilja ut platsen från glasfibern med gott resultat, vilket således kan återanvändas. Finland har malt ner glasfibern och använt det som markutfyllnad. Avgiften för skrotningen bör tas ut av producenten för nya båtar varvid den kan varieras med hänsyn till hur producenten har anpassat båten för en framtida skrotning. De nu aktuella skrotbåtarna kan hanteras inom samma avgift eftersom de nya båtarna inte kommer att skrotas förrän om 40 år. Hanteras fonderna rätt bör det på 40 år bli över för de gamla båtarna. Att ta ut en kostnad vid skrotningen kan innebära att många båtar hamnar på sjöbotten eller ute i naturen. Det förekommer att man använder gamla träbåtar som lekredskap, vilket inte är lämpligt då giftfärgerna tränger långt in i träet och finns således kvar. Hanteringen av skrotbåtar bör också vara en lika inom EU, men det kan innebära att ett genomförande av ett skrotningssystem kan dra ut på tiden. Min reflektion inför grupparbetena var att det fanns ett fåtal båtägare i grupperna, att frågorna var förbestämda, dvs. ledande. Det är svårt att inte ha förutbestämda åsikter om man forskar om miljöskador förorsakade av båtar. Kjell Holst, SBU:s Miljökommitté
Presentation av projektet
Presentation av Håll Sverige Rents projekt
|