Papa Pedro

Den tredje november 2005 utspann sig en sjöräddningsövning i Bråviken. Övningen var avsiktligt förlagd till en tid när inget månljus fanns. Scenariot var följande: En styrpulpetbåt med en 20 hk utombordsmotor och med fyra personer ombord, vilka varit ute och fiskat, passerade Arkösund och Gränsösund. De skulle tillbaka till Oxelösund via Maröleden. Efter cirka 20 minuters färd från Gränsösund, när de kom ut på öppet vatten utan större närliggande öar, tappade de bort leden i den tilltagande tjockan. De irrade omkring bortåt en halvtimme i lite lägre fart. I det tilltagande mörkret gick de våldsamt på grund nära en i området större ö. Föraren skadade sig svårt och blev medvetslös. En äldre man bröt lårbenet. En tredje person fick en skallskada. Den fjärde slog i huvudet ordentligt och var ganska virrig under bortåt en halvtimme men fysiskt oskadad. Båten sjönk. Eftersom de havererat nära ön kunde de som inte var svårt fysiskt skadade hjälpa de två andra upp på ön. Föraren förblev medvetslös men andades. Den som brutit lårbenet men lyckligtvis ej slagit i huvudet kunde slå larm på 112. Han var ej helt bekant med farvattnet.

Först klarades ut med MRCC vem som ringde, hur många vi var på ön och vilka skador vi hade ådragit oss. Till MRCC uppgav vi att vi passerat Arkösund och Gränsösund och gick in i Maröleden men att vi senare tappade bort leden. Vi angav att vi skulle till Oxelösund. Vi såg inte mycket från det ställe vi satt på ön men kunde ange att vi såg land i den riktning vinden blåste. Under övningen var vinden sydlig, ca 8 m/s men tidvis starkare. Sjön var ganska grov. Efter cirka en kvart ringde MRCC och frågade hur länge vi gått från det att vi lämnade Gränsösund tills vi tappade bort leden. Svaret blev 15-20 minuter. Efter cirka en timme efter att vi larmat kunde vi ange att vi såg i den riktning det blåste ett större fartyg passera. Den man som slagit i huvudet men ej skadat det, kvicknade till och kunde gå omkring på ön och rekognoscera. Han fann att det fanns en brygga på ön. Vidare kunde vi meddela MRCC att det inte fanns några hus på ön.

Fyra enheter deltog i sökandet. Kustbevakningens båt KBV 305, SSRS Erik Collin, SSRS Rescue Östgöta och Lotsbåten Tjb 745. En öppen båt från Sörmlandskustens Räddningstjänst fick avbryta sitt uppdrag då sjön var för grov.

17.31 ringde de nödställda till SOS på 112. Samtalet överflyttas till MRCC i Göteborg.
17.34 gick allmänt anrop ut till sjöräddningsenheter.
17.36 kvitterar SSRS Erik Collin att de är i tjänst.
17.38 kvitterar KBV 305 att de är i tjänst.
17.39 bedömer MRCC att det är stor fara för liv och larmar ut alla räddningsenheter inom området.
17.39 kvitterar SSRS Resque Östgöta att de är i tjänst.
17.40 beslutar MRCC att larma sjukvården för omhändertagande på ilandtagningsplats.
17.40 kvitterar Lotsbåten Tjb 745 att de är i tjänst. Inväntar ambulanspersonal från Oxelösund.
17.44 larmar SOS Eskilstuna ut Sörmlandskustens Räddningstjänst.
17.49 ringer MRCC de nödställda, som anger att de tappat leden ca 20 minuter efter passage av Gränsö.
17.54 kvitterar räddningstjänstens båt D 609 att de är i tjänst.
18.04 bryter D 609 på grund av för grov sjö och återgår till stationen.
18.15 utses KBV 305 till OSC, On Scene Co-Ordinator.
18.35 ringer de nödställda att de sett ett större fartyg i nordlig riktning.
18.37 ringer de nödställda och uppger att ön har en brygga men inga hus.
18.56 bekräftar trafikledningscentralen i Oxelösund att "Barbara" passerade Falkens grund för cirka 30 minuter sedan.
19.09 förflyttas hela sökområdet till Risskären.
19.24 ringer de nödställda och uppger att de ser ön belyst.
19.47 är samtliga patienter ombord på lotsbåten och övningen avslutas.

Först att finna oss var lotsbåten. De hade kraftiga strålkastare och vi kunde meddela MRCC att vi såg att ön belystes på motsatt sida. En tjocka hade bildats på kvällen och sikten var mycket dålig. Eftersom förutsättningen var den att alla var mer eller mindre skadade hjälpte vi dem inte med att lysa med våra mobiltelefoner. Men med deras kraftiga ljus och en av oss klädd i en sjöoverall med ordentliga reflexer upptäcktes vi. Själv kunde jag, mannen med lårbensbrottet och den som larmade MRCC, konstatera att min flytoverall, som jag mest har som värmeplagg till sjöss, var sparsamt försedd med reflexer.

Flera av sökbåtarna anslöt snart. Vi på land som var skadade blev professionellt omhändertagna av ambulanspersonal. Den medvetslöse, som av säkerhetsskäl var en docka, bars ombord på bår. Likaledes av säkerhetsskäl var det redan tidigare bestämt att jag med brutet lårben ej skulle bäras på bår. Det var väldigt halt på klipporna och mörkt varför det var lätt att trampa ner i någon grop. En man gjorde för övrigt det på väg upp till mig och blötte ner sig ordentligt. Så jag leddes till båten hängande på två mannar. Vi blev väl omhändertagna i båten med filtar. Vi kunde ju vara nedkylda av blåsten efter vistelsen i vattnet och chockade. Själv fick jag av ambulansmannen Johan Rosenlind symboliskt en avslappnande spruta och morfin för att minska smärtorna. Mats Malmsten, som är läkare vid Nyköpings lasarett och ansvarig för ambulansverksamheten ur medicinsk synpunkt och var med som observatör, övervakade insatserna.

I Oxelösund blev jag buren i land på båren, som jag lades ner på i lotsbåten. En lotsbåt är precis ingen idealbåt att bära bårar från. På kajen väntade en ambulans. Uppdraget avslutades.

Vid efterföljande genomgång av övningen framkom att sökområdet varit svävande angivet och blev aldrig avgränsat av MRCC. Den största missen ansåg Magnus Rågmark på KBV 305 var att det inte angavs till sökande båtar att målet för den havererade båten var att gå till Oxelösund. Sikten blev väldigt dålig med tiden och skepparen Sebastian Magnusson Wigmo på Erik Collin berättade att de knappt såg land och fick gå med en knops fart för att de fick gå så nära land för att se något. Det framkom att den person som tjänstgjorde på MRCC var under utbildning. Det påpekades också att det inte var så lämpligt att låta OSC-båten vid ett par tillfällen ha direktkontakt med de nödställda. All kommunikation bör gå via MRCC.

Mina lärdomar: Ha alltid en någorlunda välladdad mobiltelefon till sjöss! Spring inte omkring med en mobiltelefon i handen på hala klippor! Skaffa en vattentät telefonpåse med halssnöre. Lägg i lite skumgummi för att skydda telefonen från att krossas då man lätt kan falla omkull i mörker. Lägg även en liten lysdiodficklampa i påsen.

Med numera återställt lårben
Olof Nirs